en tröst inombords

jag vill kunna hoppas
att den ängel jag rår om,
inte gör det misstag,
som för mig en tid sedan kom.


fina fina fina människor
som blivit änglar och
vakar över oss,
låt er hand vila och ta till
när vi behöver er.
låt även era hjärtan visa
er kraft, sorg och lycka.
så ska vi försöka ersätta
det med att själv oss tycka.

vi här på jorden vet att ni finns till
och gör en insats då och då för att
rädda och sopa bort våra värsta misstag.
hjälp oss även vid de bästa tillfällen,
att göra det bättre och se hur lyckliga vi kan bli.
då vet vi att ni ger er hand och försöker
för att få oss att må bra så som ni själv kanske mått.

det finns en hel hand på hur saknade ni där uppe är.
och vilken glädje ni spred här på jorden.
vi vet att ni möter upp oss vid vår tids gång
och bjuder på er vackraste och sköraste sång.
nästan så jag längtar till att komma upp och se
ert himmelrike,
det blåa, gröna och rosa nyanserna som pustar förbi
som moln när man står och njuter av himelens vind.
som jag längtar till att få känna er hand läggas över
min axel och känna den trygghet som fanns när ni
stod med era fötter här på jorden.
jag kommer aldrig att glömma er och de orden som ni
gav, de sitter som fastklistrad långt in i huvudet, där bak.

kom tillbaka till mig och oss.
låt oss inte lida av er bortgång och saknad.
visa ett tecken eller två på att ni existerar,
att ni finns i vår närhet så blir vi trygga.
visa det rätt så ingen rädsla sker.
jag vet hur det är att ha en som inte finns me
bredvid mig och känna handen läggas mot min axel.
bara en smekning för att visa "nu är jag här"
och jag kände direkt att det var mormor det där.
jag kände på en gång en trygghet och sorg.
på det viset ska ni visa era kära,
för det är så vi minns er som sist.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0