godnatt till alla partyprissar som just nu sittter på donken.

käraste linnéa kom.
vi skrattade och grät och sedan
bestämde vi oss för att dra på freddies 20årsfest
in tha viiiik. sand-vik-en.

åkte med simon in, var en massa folk när vi kom
och fler östes in.
men tror jag öste lite för mycket där ett tag jag också,
så när alla hade som roligast, då somnar jag lite halvt på
soffan. och ska jag säga den drygaste saken med det?
jo, det är när ALLA kommer och frågar i stilen med:
men peeeeetra, hur mår du?
pigga på dig nu petragumman...
men sötnos, mår du inte nå bra.. osv.

JAG MÅDDE BRA, BARA LITE TRÖTT.
okej? :)

sen vaknade jag av ett jävla dunk,
och då var det slagsmål en meter ifrån mig.
eller ja, ett slag och lite sånt.
mellan två barndomskompisar.
så då blev det fit for fight där,
jag typ flög upp ur soffan,
superpigg och adrenalinet bara sprutade ur mig.
drog tag i den ena efter den andra,
råka (?) smälla till patrick också, så det har man ju fått
skit för nu också. (handen dårå..)
men sen blev det bra, för dom gick åt olika håll. hehe.

men riktigt jävla onödigt.
man kan faktiskt prata med varandra
till en viss gräns och du var långt ifrån
den gränsen lilla du..

iallafall så fortsatte festen, ett tag!
tills en del drog på krogen dit vi också skulle,
men då deckade hälften och andra åkte till stan,
så vi var väl runt 8 pers kvar.
och så sket det sig för mig med skjutsen hem
då simon började dricka och sen när néa och han
drog hem till jim så kände jag lite mer behov av
att åka hem.
så jag ringde en vän (höhö) och som så snällt
kom med sin snyggaste volvo från gefle,
svängde in i sandviken och hämtade upp mig
och vi åkte till ockelbo.
väl i ockelbo blev det en lite guiding runt om,
(gick ju rätt fort...) och så några superfarliga
sladdisar, men egentligen var dom ju roliga.
därefter parkerade vi den vackra bilen på min
tomt och pratade ett tag.
och jag tror att han är en utav de snyggaste
jag har sett i hela mitt liv.
så skön stil och söt och snygg och a, charmig!
vilken karl.

tur att man får se sånt ögongodis ibland
så man vet varför man lever ;)
hehehe. närå.
nu får jag hoppas att han har hittat ut ur ockelbo
och tagit sig hem.

jag ska då ta och krypa ner i min säng och försöka sova
några timmar innan vännen ringer och väcker mig som
han nu sa.

godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0