-

kom just på en sak.
idag när vi rensade gravar
på kyrkogården så gick jag
förbi martins grav.
stannade till och satte mig där
någon minut, tog bort lite ogräs
och snyggade till.
då började jag tänka på att
våra vänner, dom i vår ålder som
lämnar oss i denna stora värld,
bara så där.
dom är inte alls förtjänta av det,
men det är ju egentligen ingen.
men det är så otroligt orättvist
för människor i unga åldrar.
som martin och som nicklas.
jag förstår inte.

satte oss på rasten och började
prata om allt det här.
och hur vi själv vill begravas.
brännas eller bara läggas ner några
meter under jorden och förmultna.
jag vill egentligen inget utav det.
fast ändå, så är jag ju inte levande,
så vad spelar det för roll?
men för alla runt om,
att ha den tanken inom sig,
min vän, min mamma, min pappa,
mitt syskon, min mormor osv. ska
brännas... eller ska förmultna i år och dar
under jorden... nej. usch!

men som när man fick reda på att
nicklas skulle krimeras.
jag kände både rätt och fel.
rätt för att man inte vill att en sån
vacker kropp ska förmultna och bli
till ingenting där under.
och fel för att bränna en sån kropp
som tillhörde en sån underbar person
som inte hade någon skada fysiskt.
jag tycker detta är otroligt svårt.

våra vänner lämnar oss här,
utan vidare.
inte alls på rätt sätt
och inte alls i rätt tidpunkt.
ni ska leva ett helt långt liv
med oss och vara med och lyckliga
och även olyckliga stunder med oss,
tillsammans.
men istället får ni komma till en annan plats
och vänta på oss.
vi vill komma dit upp vi med för att ni är där,
men ändå inte lämna allt liv här på jorden
där vi vet att vi har allt... a, allt förutom er..

jag bär på en tung sten i mitt hjärta som tynger mig
så otroligt när jag börjar tänka på sånt här.
just som idag, när jag satt där vid martins grav.
det är inte rättvist.
så här ska inte ett liv se ut.
han hade ju nästan nyss kommit till världen.
likaså nicklas. en kväll, en natt, gjorde både
dig och många, många andra till en mardröm
som vi aldrig kommer glömma. det blev
en till ängel i himlen, en till stjärna att titta på,
men tomt här på jorden..

jag skulle kunna sitta här och berätta om
mina tankar i evigheter.
jag kan komma hur långt som helst.

jag hoppas iallafall ni har det bra där uppe,
alla ni som i unga dar har lämnat oss här på jorden,
denna vackra jord med er ovanför oss som vakar över
oss ständigt. vilka änglar, underbara!

en stjärna, eller tusen.
jag vet vilka ni är och jag vet
att en dag kommer vi ses..
- då jag får orättvisan över mig.