fallande tårar

linnéa kom vid halv ett.
pappa åkte och jobbade
och vi gjorde korv med bröd.
sen satte vi och försökte komma
på något att göra.
tänkte laga mat tills mor skulle
komma hem, men tiden rann iväg
så hon hann komma hem och göra maten ;)
haha, så kan det bli!
blev kycklingfilé och pommes.
hur gott som helst, tack mami!

efter det så blev det rummet igen,
började möblera om efter ett tag.
blev otroligt bra, nöjd!
så där vill jag tacka linnéa ((:

efter det så blev det glass och hallon
framför tvn med lotta på liseberg.
därefter fick vi damputbrott
eftersom vi inte fick några idéer på
vad vi kunde göra.
så vi satte på filmen marley and med
och den sista kvarten satt både
jag och linnéa och storgrät.
den är så fruktansvärt sorglig
och jag lovar om jag skulle kolla på den
där filmen varje dag i tre månader
hade jag gråtit lika mycket varje gång.

en av de mest största kärleken går till
människans bästa vän.
som en hund, min hund.
fastän han inte är själva höjdpunkten
i mitt vardagliga liv så gör han mig så
otroligt glad och självsäker.
han gör mig trygg och han är verkligen
min bästa vän. han lyssnar, ger mig blickar
och jag förstår vad han vill och menar.
den dagen jag står vid vetrinären med
honom på bänken så kommer jag förlora
en stor del i mitt hjärta..
för så mycket som vi har gått med om så
är han den jag aldrig någonsin kommer glömma.
min älskade vän.
oscar - nu och föralltid!
den turen jag hade att få dig helt gratis,
inte för att pengarna spelar någon alls roll när det
gäller dig, men att du kunde och kan göra mig så glad och kär,
den turen trodde jag aldrig någonsin
att jag kunde få.
men en hund, människans absolut bästa vän
kan göra en glad när man mår som sämst.
när din dag kommer,
då kommer jag stå vid din sida vännen.


nu ska vi sova.
klockan är ju trots allt snart tio över fyra
och vi har tappat så många tårar så vårt
huvud orkar inte med nå mer idag.
godnatt!



♥ oscar, min bästa vän!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0