-

nu har jag kommit hem från stan och emelies place.
känns som om jag varit borta i flera veckor nästan!
mamma var iaf glad att se mig när jag kom hem,
och det känns ju bra (:

tänkte berätta lite kortfattat om mina dagar med empis;

torsdag:

åkte halvtolvtåget till gävle med josefine persson.
gick och kikade runt lite och sen mötte emelie oss.
vart ligger åhlens nudå, emelie? ;) haha!
sen blev josefine hungrig så gick och köpte mat till henne.
blev en stund till på stan och sen drog josefine till hennes pappa
och emelie och jag gick hem till henne.
käkade, spelade lite kort och sen följde vi med till willy's och handlade.
mot kvällen blev det en långpromenad på tvåtimmar som verkligen behövdes!
vid halvtolv noppade jag emelies ögonbryn och så blev det lite kladd med pennor!


josefines solblekta kebab


 vi och tuschpennor

fredag:

skulle ha gått upp åtta, men vi glömde att ställa klockan,
så vi vaknade halvtio och klädde på oss och gick ut och gick.
svängde förbi solariumet och värmde oss lite, sen tog vi en liten
omväg när vi skulle bege oss hemåt.
käkade frukost, drog ner på stan sen hem och spelade yatzy.
senare mot kvällen visade emelies syster, wicki, sina kunskaper
efter sin massagekurs! :)
sen blev det lite fix och ut och träffade lite folk.


petra simonsson & emelie källberg

lördag:

vaknade, emelie duschade, åt frukost,
hann med en sista omgång plump.
sen drog vi till station och gick våra vägar!
jag till spår fem, tåg mot ljusdal
och emelie till spår tvånorra, tåg mot falun.
vinkvink.
satte mig på tåget, kände hur trött jag blev.
rätt som det var kom det en kille runt 30 årsåldern
och satte sig något säte framför mig.
jag såg direkt när han kom in att det var något fel,
inte typ cp eller mongolid, utan det var något som
inte stämde med honom. och rätt som det var ser
jag hans ögonlock börjar 'fladdra' och hans ögon
snor runtrunt, han såg helt drogad ut,
och sen ramlar han ner på golvet och försöker kravla sig upp på sätet igen.
mitt hjärta hoppade upp i halsen, men jag kunde ju inte gå därifrån.
satt och försökte lugna ner mig.
han går bort till en toalett och kommer sen tillbaka.
då händer det igen, hans ögon dampar ur och han ramlar ner på golvet
och kommer knappt upp.
sen sätter han sig på sätet och typ skäms.
sen häller han i sig cola och tappar colaflaskan så det sprutar på flera säten.
och så reser han sig för att torka upp och slår i huvudet i 'väskhyllan'
och så börjar hans ögon fladdra igen.
då började jag tänka på att det måste ha något med sockret att göra,
det måste vara diabetes. sen letade han som en tok för att få något i sig.
när tågvärdinnan kommer frågar han om de har något att sälja på tåget,
men det har dom ju inte, så det måste ha varit sockret som sjönk förfärligt.
stackars kille. vara frånvarande från världen i några sekunder och sen komma
tillbaka till verkligheten och inte vetat vad som hänt.
det här hände på 7 min, hur har han det då varje dag? 24 timmar ?
man är glad att man är så gott som frisk.

hinner inte skriva mer nu, ska hjälpa mamma med tacos!